Två år har gått..
.. Sedan en av de mest minnesvärda mäniskorna i mitt liv valde att lämna jorden. Det finns ingen människa som inspirerat mig så mycket eller gett mig så stor tillit till mig själv och min egna förmåga att bli vad jag än vill här i livet. Det var en person rörde enda in i hjärtat på alla han mötte, en människa jag aldrig någonsin hört någon yttra ett negatvit ord om, det var den mest fantastiska människa jag någonsin träffat - det var min morfar.
Även fast det är två år sedan nu kan jag fortfarande få som ett hugg i magen när jag tänker på honom och alla de saker jag aldrig fick uppleva med min morfar, min student, min artonårsdag och mitt bröllop. Det låter väldigt själviskt men på alla våra släktträffar så var morfar alltid i centrum, det var ingen som hade velat ha det på något annat sätt heller, särskilt inte morfar. Han satt alltid i mitten på ena långsidan kring det långa stora bordet i matsalen i villan. Vanligtvis sitter värden annars på kortsidan, men inte morfar. Han ville sitta mitt i händelsernas centrum där han kunde prata med alla.
Han berörde mig på så otroligt många sätt och har satt oerhört djupa spår i mig som person och den jag är idag. Jag har aldrig mött en så omtänksam person, en så generös person och en så varmhjärtad person som min morfar, han ringde varje dag - alltid mitt i middagen - för att prata med mig, sju dagar i veckan. Han uppmuntrade mig när jag inte kände att skolan gick bra, han berömde mig när jag gjort mitt bästa - oavsett betyget och han gav mig en inre styrka genom att låta mig växa upp i hans närvaro. Han var en välutbildad, väluppfostrad akademiker som hade en åsikt om det mesta, han var den mest intelligenta människa jag träffat och också den snällaste.
Det var en djup sorg på min student när jag inte såg min morfar sitta på sin jaktpall med sin egna studentmössa från 40-talet, det kändes som att någon saknades.
När jag var hemma och sjuk så ringde han mig och skojade i telefonen så att jag fick skratta, när jag var liten så tog han mig till skogen mitt i vintern med bullar och varm choklad för att berätta om jakt och för att släppa lös Glimma i skogen så hon fick springa. Varje vinter så hög vi vår alldeles egna gran i skogen, och om mamma var för upptagen för att åka ut så högg han en åt oss också, för inget går upp mot en riktig gran.
Detta är inget jag pratar om ofta för mina allra djupaste känslor är inget jag tycker om att dela med mig av, men det här var en speciell dag för mig med många blandade känslor. Jag kommer ihåg frustrationen på SÖS för två år sedan, jag kommer ihåg chocken av att se morfar ligga helt blek i det där lilla rummet när jag inte än fått reda på att det inte gick att rädda honom, jag vände så tvärt att jag sprang in i väggen. Jag har någ aldrig gråtit så hysteriskt bland folk i hela mitt liv, det kändes som om hela min värld rasade samman. Jag kommer ihåg när det bara var du och jag för sista gången. Jag stod bredvid din säng på sjukhuset och du bara låg där, som ett tomt skal. Jag grät och grät och grät och grät tills jag inte trodde jag kunde gråta mer. Jag fick säga ett privat hejdå till dig med de andra i rummet intill och jag kommer fortfarande ihåg kylan när jag kysste din panna en sista gång. Det var den värsta dagen i mitt liv. Det följdes av en vecka boendes med en trasig mormor i villan i Stureby tillsammans med mamma och C-M. Jag råkar ju ha världens bästa bror så han försökte pigga upp mig med sjuka serier och TV-spel och det var den veckan jag insåg vilken betydelse familjen egentligen har för mig, för oss alla i familjen, vi alla delade samma djupa sorg. Innan begravningen av morfar hade jag aldrig sett min morbror gråta, min stora starka tatuerade knuttar morbror satt i kostym och grät. Det krossade mitt hjärta.
Jag har en del bilder från begravningen men inte många jag känner för att lägga ut här men jag säger bara en sak, för den dagen har jag bara min bror att tacka. Han fick bokstavligen leda mig runt kistan i kyrkan och trösta mig under hela mottagningen efter på Enskede Värdshus.
Jag vet faktiskt inte vart jag vill komma med den här texten jag har bara skrivit allt jag tänkt på och det är säkert väldigt förvirrande att läsa med massa fel överallt men jag behövde bara skriva av mig, det har varit en väldigt jobbig dag.
Jag saknar dig
Min stiliga morfar
Jag och bror på värdshuset
