itsawonderfullife

Jag har på bara några månader gjort en helförändring i mig själv både utvändigt och invändigt. Jag dog, jag återuppstod, det är fortfarande inte lätt men jag kämpar och jag har fina vänner vid min sida som hjälper mig varje steg på vägen. Men jag känner hur mitt liv börjar gå vidare. Det är en sorg jag får lära mig att leva med och så småningom försvinner även den förhoppningsvis.

Jag har under mina mörka stunder hittat mina små glädjeämnen här i livet, mina fina vänner, min familj, musik (oj vad musik hjälper alltså) och mitt jobb. Visst, det är stressigt, det är jobbigt och det tär, men fan vad det hjälper att jobba! Fokusera på annat och träffa mina härliga arbetskamrater! Dagen jag slutar där kommer jag gråta.

Jag har växt mig starkare, jag har funnit ro i mig själv och insett att jag duger precis som jag är och jag har även träffat killar och sedan insett att nä, ni duger inte. Låter taskigt men man måste ju vara lite kräsen? Inte ta vilken idiot som helst och det går inte att köpa mig, hur tänker ens en sån människa?

Jag vet inte ens vart jag vill komma men jag behövde prata av mig lite och berömma miug själv, haha. Jag har kommit väldigt långt på väldigt kort tid och jag vet inte om det hade gått utan mina fina vänner. Det tror jag faktiskt inte. Så tack till alla som har stöttat mig och stått vid min sida. Nu vet jag vilka mina riktiga vänner är.