Mitt cykeläventyr
Idag gjorde jag något jag inte gjort på flera år, jag tog fram min fina cykel!
Jag har faktiskt inte använt den sen vi flyttade till Gullmars för snart tre år sedan - skam! Det tog ett tag innan jag kom iväg dock då jag var tvungen att få ner den från taket där den hängde i en krok i cykelförrådet och sedan pumpa däcken. Sedan är det även så att min bror använt cykeln en hel del och därav höjt sadeln (förståeligt), tyvärr hade han inte sänkt den så när jag upptäckte att jag knappt nådde ner till pedalerna och listade ut varför så sprang jag upp till verktygslådan och hämta i princip alla verktyg jag fick syn på. Sadeln blev aldrig sänkt, väldigt svårt det där. Så när jag cyklade till affären (låter som om jag är 90 år och bor i en liten by i Norrland när jag säger så, men iallafall) så var det rena rama projektet då jag fick luta mig och sidorna när jag ville trampa så jag måste ha sett riktigt muppig ut, ohwell!
Ringde min bror i ren frustration, utan resultat. När han sedan ringde upp senare så frågade mig varför jag inte bara använt en skiftnyckel och sa att det var hur lätt som helst. Ja jo sa jag.. Men för att kunna göra det behöver man ju veta vad en skiftnyckel är?!.. Väääldigt frustrerande, även Anna som var hemma hos mig efter det sa det direkt när jag ville sänka sadeln. Varför vet alla utom jag om det här?! Jag förstår inte.. Cm mumlade iallafall något om att han varit en toffelbror och sen la han på..
TiJag ringde även Lollo när jag efter många om och men nått Ica och förklarade stolt att jag cyklat hela vägen (tar väl cirka tre minuter). Hon blev nog nästintill förskräckt tror jag. Till historien hör att jag inte är vad man skulle kalla den bästa cyklisten, det kan ha med mitt icke-existerande balanssinne att göra, folk undviker att gå brevid mig på stan eftersom att jag inte går rakt för fem öre. Inte ens min egen mor vill att jag ska cykla egentligen, jag är en säkerhetsfara tydligen.
Men jag tycker faktiskt att mamma får skylla sig själv, hon visste att det skulle bli såhär om man ser tillbaka på när jag lärde mig cykla. Det var på landet, jag var väl fyra år kanske, vet inte exakt, och vi hade precis vinkat av mormor och morfar som kommit ut för att fira Cms födelsedag. Jag cyklar från tillbaka in på tomten och mamma ropar på mig nedifrån huset (våran trädgår var som två våningar och vi hade en backe ned till huset) då tittar jag självklart på mamma och utan att tänka på det så styr jag mot samma håll som jag tittar, det vill säga nedåt, jag kör rätt in i grillen som är full av glödande kål och allt detta kol åker in under vårat hus. SCORE. Mamma och pappa springer som galningar ned till havet med hinkar fram och tillbaka för att hälla på kolen under huset.
De borde aldrig ha gett mig en cykel helt enkelt. Men kul är det!
Jag har faktiskt inte använt den sen vi flyttade till Gullmars för snart tre år sedan - skam! Det tog ett tag innan jag kom iväg dock då jag var tvungen att få ner den från taket där den hängde i en krok i cykelförrådet och sedan pumpa däcken. Sedan är det även så att min bror använt cykeln en hel del och därav höjt sadeln (förståeligt), tyvärr hade han inte sänkt den så när jag upptäckte att jag knappt nådde ner till pedalerna och listade ut varför så sprang jag upp till verktygslådan och hämta i princip alla verktyg jag fick syn på. Sadeln blev aldrig sänkt, väldigt svårt det där. Så när jag cyklade till affären (låter som om jag är 90 år och bor i en liten by i Norrland när jag säger så, men iallafall) så var det rena rama projektet då jag fick luta mig och sidorna när jag ville trampa så jag måste ha sett riktigt muppig ut, ohwell!
Ringde min bror i ren frustration, utan resultat. När han sedan ringde upp senare så frågade mig varför jag inte bara använt en skiftnyckel och sa att det var hur lätt som helst. Ja jo sa jag.. Men för att kunna göra det behöver man ju veta vad en skiftnyckel är?!.. Väääldigt frustrerande, även Anna som var hemma hos mig efter det sa det direkt när jag ville sänka sadeln. Varför vet alla utom jag om det här?! Jag förstår inte.. Cm mumlade iallafall något om att han varit en toffelbror och sen la han på..
TiJag ringde även Lollo när jag efter många om och men nått Ica och förklarade stolt att jag cyklat hela vägen (tar väl cirka tre minuter). Hon blev nog nästintill förskräckt tror jag. Till historien hör att jag inte är vad man skulle kalla den bästa cyklisten, det kan ha med mitt icke-existerande balanssinne att göra, folk undviker att gå brevid mig på stan eftersom att jag inte går rakt för fem öre. Inte ens min egen mor vill att jag ska cykla egentligen, jag är en säkerhetsfara tydligen.
Men jag tycker faktiskt att mamma får skylla sig själv, hon visste att det skulle bli såhär om man ser tillbaka på när jag lärde mig cykla. Det var på landet, jag var väl fyra år kanske, vet inte exakt, och vi hade precis vinkat av mormor och morfar som kommit ut för att fira Cms födelsedag. Jag cyklar från tillbaka in på tomten och mamma ropar på mig nedifrån huset (våran trädgår var som två våningar och vi hade en backe ned till huset) då tittar jag självklart på mamma och utan att tänka på det så styr jag mot samma håll som jag tittar, det vill säga nedåt, jag kör rätt in i grillen som är full av glödande kål och allt detta kol åker in under vårat hus. SCORE. Mamma och pappa springer som galningar ned till havet med hinkar fram och tillbaka för att hälla på kolen under huset.
De borde aldrig ha gett mig en cykel helt enkelt. Men kul är det!
Kommentarer
Postat av: Ellen
hahah "Så när jag cyklade till affären".. det brukar ju jag göra ;)
Trackback
