Min lediga dag

Jag vaknade av att min brorsa kom hit kvart över nio, vi tog en morgoncigg, han lämnade sitt nintendo 64 (score) och sen drog han till jobbet. Jag hade också ett nintendo förut, men ett sepebarn som var släkt till mammas förra man slog sönder det. Idiot. Men då fick cm iallafall spelen och mina komtroller men nu är de här istället! Old school med nintendo.

Vid tolv kom Madde och hämtade i bilen sen drog vi på äventyr. Ikea, donken och sen till Maddes mammas jobb där hon jag och Emelie skulle fixa Issas present (hon blir ju nitton imorgon! :) )

Jag skulle ha träffat Emma idag men hon dök aldrig upp såå.. Jag blev hemma helt enkelt.

Imorgon så ska jag jobba och sedan när jag slutar så bär det av direkt till Issa för firande :) Nu ska jag göra lite thé tror jag.. :)


Lindos 09

When the cat's away..

Hela denna dag har varit ganska händelselös. Jessica och Johans vän sov här inatt så jag skjutsade Jessica till Gullmarsplan runt tre (på cykeln, och nej jag har fortfarande inte sänkt sadel.. Skiftnyckel fungerar inte tydligen. Suck.). Sen har jag bakat idag tills Johan kommer hit, som en liten överaskning.

Jag har städat lägenhet och OM det behövdes.. Kläder överallt och disk och jag vet inte vad. Jag kör ändå en diskmaskin om dagen? Hmm.. Mamma måste nog komma hem från Skotland snart och hjälpa mig städa allt.. Haha

Hursomhelst är Johan och tränar nu men borde komma snart så jag ska duscha och sen laga middag. Senare kommer det upp lite bilder från Rhodos!


Mitt cykeläventyr

Idag gjorde jag något jag inte gjort på flera år, jag tog fram min fina cykel!

Jag har faktiskt inte använt den sen vi flyttade till Gullmars för snart tre år sedan - skam! Det tog ett tag innan jag kom iväg dock då jag var tvungen att få ner den från taket där den hängde i en krok i cykelförrådet och sedan pumpa däcken. Sedan är det även så att min bror använt cykeln en hel del och därav höjt sadeln (förståeligt), tyvärr hade han inte sänkt den så när jag upptäckte att jag knappt nådde ner till pedalerna och listade ut varför så sprang jag upp till verktygslådan och hämta i princip alla verktyg jag fick syn på. Sadeln blev aldrig sänkt, väldigt svårt det där. Så när jag cyklade till affären (låter som om jag är 90 år och bor i en liten by i Norrland när jag säger så, men iallafall) så var det rena rama projektet då jag fick luta mig och sidorna när jag ville trampa så jag måste ha sett riktigt muppig ut, ohwell!

Ringde min bror i ren frustration, utan resultat. När han sedan ringde upp senare så frågade mig varför jag inte bara använt en skiftnyckel och sa att det var hur lätt som helst. Ja jo sa jag.. Men för att kunna göra det behöver man ju veta vad en skiftnyckel är?!.. Väääldigt frustrerande, även Anna som var hemma hos mig efter det sa det direkt när jag ville sänka sadeln. Varför vet alla utom jag om det här?! Jag förstår inte.. Cm mumlade iallafall något om att han varit en toffelbror och sen la han på..

TiJag ringde även Lollo när jag efter många om och men nått Ica och förklarade stolt att jag cyklat hela vägen (tar väl cirka tre minuter). Hon blev nog nästintill förskräckt tror jag. Till historien hör att jag inte är vad man skulle kalla den bästa cyklisten, det kan ha med mitt icke-existerande balanssinne att göra, folk undviker att gå brevid mig på stan eftersom att jag inte går rakt för fem öre. Inte ens min egen mor vill att jag ska cykla egentligen, jag är en säkerhetsfara tydligen.

Men jag tycker faktiskt att mamma får skylla sig själv, hon visste att det skulle bli såhär om man ser tillbaka på när jag lärde mig cykla. Det var på landet, jag var väl fyra år kanske, vet inte exakt, och vi hade precis vinkat av mormor och morfar som kommit ut för att fira Cms födelsedag. Jag cyklar från tillbaka in på tomten och mamma ropar på mig nedifrån huset (våran trädgår var som två våningar och vi hade en backe ned till huset) då tittar jag självklart på mamma och utan att tänka på det så styr jag mot samma håll som jag tittar, det vill säga nedåt, jag kör rätt in i grillen som är full av glödande kål och allt detta kol åker in under vårat hus. SCORE. Mamma och pappa springer som galningar ned till havet med hinkar fram och tillbaka för att hälla på kolen under huset.

De borde aldrig ha gett mig en cykel helt enkelt. Men kul är det!

Elfte Juli

Just nu ligger jag i våran underbara soffa i vårt underbart lugna vardagsrum med mammas dator i knät och Bridget Jones - the edge of reason i bakgrunden. Lovely.

Idag har jag jobbat, of course, det gick br men jag är väldigt väldigt trött. Vr på inflyttningsfest hos Anna och Jonathan igår och sedan drog jag och Emma till Fridhemsplan till nån krog och mötte upp Johan och hans vänner. Vi, jag Johan Emma och en av Johans vänner, åkte hem till mig och kom inte hem förrens runt halv tre och sedan gick jag upp klockan tio, mycket trött trött trött.

Jag unnade mig själv en solning för ungeföär en timma sedan och sedan hamnade jag här. Nu är jag faktiskt ledig i två dagar så ikväll ska jag hem till Emma i Gubbängen, blir nog en chillkväll. Men man vet aldrig.

Imorgon så viger jag min dag till mina två bästa vänner - Anna och Emma. Det  blir väl thé och cigaretter på balkongen och massvis med skvaller!


jag bjuder på den här bilden från Rhodos
me n' my babes

Make a better place for you and for me

Har en vän som precis förlorat en nära släkting, jag har tyvärr inte haft möjlighet att träffa henne då jag varit bortrest och det känner jag lite skuld över, vet själv hur det är att gå igenom något sådant och det gör så otroligt ont, så det enda jag kan göra är egentligen att citera den avlidne Michael Jackson:

There's A Place In
Your Heart
And I Know That It Is Love
And This Place Could
Be Much
Brighter Than Tomorrow
And If You Really Try
You'll Find There's No Need
To Cry
In This Place You'll Feel
There's No Hurt Or Sorrow

älskar dig hjärtat och finns här oavsett vilken tid på dygnet, dag i veckan shit the same så kan du alltid prata med mig - du kommer först. <3

Jag lever

Har inte sådär jättemycket att säga här egentligen. Kom hem från rhodos i söndags. Det tar galet nice där nere. Är inte så brun som jag brukar bli men men. Imorgon börjar allvaret igen. Back to work. Det är en ganska hektisk vecka annars, har rätt mycket jag ska hinna med och på fredag så drar mamma till skotland i en vecka. Mycket nu. Imorgon stänger jag på jobbet så jag börjar inte förrän vid två vilket är skönt. Men nu ska jag ändå ta och sova då jag är lite halvkrasslig, vila är ju bästa medicinen. See ya

RSS 2.0