itsawonderfullife

Du gör mig ledsen, sårad, arg och frustrerad. Jag kan inte förstå hur man har hjärta att behandla sina bästa vänner så som du behandlar mig och anna. Efter alla gånger vi ställt upp för dig, stöttat dig och funnits där för dig. Det har aldrig varit ett problem eller en börda för oss och vi har aldrig förväntat oss något som tack för det är sånt man gör för sina vänner och vi gör det mer än gärna, det vet du. Men att bara skita i oss när du inte behöver oss eller inte höra av sig bara för att se hur det ligger till. En sån självisk sak kan jag inte förstå. Du har aldrig tänkt att vi behöver dig? Ditt stöd eller omtanke? Helt otroligt. Känner mig dum som fortsätter försöka få tag i dig när det är lönlöst och det säger alla. Jag blir bara mer sårad för varje gång du inte svarar eller ringer upp. Jag kommer alltid vilja vara din vän, du är viktig för mig och det står jag fast vid. Men jag vet inte hur mycket mer energi jag orkar lägga ner på det här när det uppenbarligen inte är lika viktigt för dig. Allt jag vill är att du ska ringa, är det för mycket begärt? Sluta kommunicera med oss genom bloggen det har ingen effekt på oss om du inte ens försöker. Vi sliter i bloggen. Vi vill bara att du hör av dig. Nu ska jag hem och sova, orkar inte tänka mer på det här. Du har inte träffat mig på över en månad och om det är så oviktig jag är för dig vill jag inte vara med längre. Som jag sa, du kan ju höra av dig när det passar att vara min vän igen. Innan det är försent.